Brev till mänskligheten

Brev till mänskligheten

Detta skulle delas ut till passagerarna på flyget från Trollhättan flygplats, flight OJ 272:

Vi har klippt upp ett hål i stängslet som omger flygplatsen i Trollhättan, pressat oss igenom och vandrat längs landningsbanan för att ge er det här brevet. Det är därför ni blivit försenade. Vi vet inte hur lång förseningen blir. Kanske lyfter ert plan om tio minuter. Kanske trettio.  

Inget av de steg vi tagit på väg mot er har varit lätta. Vi vill inte vara besvärliga eller obekväma, men den kunskap vi har skrämmer oss in i märgen. Det är den kunskapen som gör att vi känner oss tvungna att skriva det här brevet och gå i er riktning. Vi vill varna er!

När ert plan till slut lyfter ligger era liv inte bara i pilotens händer, utan minst lika mycket i vetenskapens. Det är århundraden av vetenskaplig briljans som får den stora ihåliga kropp av metall ni befinner er i att med lätthet förflytta er genom lufthavet hela vägen fram till Stockholm och Arlanda flygplats. Det är också århundraden av vetenskaplig briljans som nu varnar oss för den största katastrofen i mänsklighetens samlade historia. Klimatkatastrofen. Också nu är vetenskapen livsavgörande och vi måste lita på den till fullo. Men till skillnad från er flygresa ligger det inte i någon annans händer om vi landar säkert i framtiden. Det ligger hos oss.

Kanske sitter det någon mycket yngre än du i flygstolen bredvid. Kanske är det någon du älskar mer än hela himlen och allt under den som just nu klappar med sin lilla hand på din underarm, tittar upp på dig och undrar vad som händer. Det är mycket skönt att det inte är så allvarligt och att du lugnt kan säga att ni snart kommer att lyfta. Du får gärna också, om du vill, berätta att det beror på att det finns två personer ute på landningsbanan som vill göra gott. Det är två personer som vill att framtiden ska finnas kvar som en plats där vi kan leva, umgås, leka och älska tillsammans ännu en stund. 

Vi som skrivit det här brevet heter Frida och William. Vi är fyrtioett och femtio år. Vi jobbar som ingenjör och lärare. Och, precis som du,vill vi göra allt vi kan för dem vi älskar mer än himlen och allt under den. Vi vill göra allt för barnen och livet. Det här är vårt sätt att varna. Vi har klippt upp ett hål i stängslet och gått vid landningsbanan i riktning mot er och flygplanet inte för att vi trott att vi faktiskt skulle nå hela vägen fram, utan för att vi måste försöka. 

Vi två är för få. Men tänk om vi istället varit hundra, eller tusen, personer idag. Då hade vi nått hela vägen in till er i kabinen. Efter säkerhetsgenomgången hade vi kunnat låna mikrofonen för att läsa upp denna varning för er. Vi är långt inne i den största katastrofen i mänsklighetens historia. Mänskligt och annat liv förloras redan i en aldrig tidigare skådad omfattning. Vi kan hejda det och vi kan fortfarande skapa en bra framtid. Men vi kan bara göra det om vi är många som försöker tillsammans.  

Vi hoppas att ni inte är allt för arga och att ni förstår våra goda intentioner och vilja. Vi önskar er en trevlig och säker resa när planet väl lyfter. Vi två kommer att fortsätta till arresten. Men oavsett var vi befinner oss är allas vår resa gemensam. Vi vill landa tryggt tillsammans med er. Och tillsammans med de små som sitter i flygstolen bredvid. 

Med mycket kärlek och omtanke 

Frida och William